Så mycket kan växa sig stort om du så planterar det minsta frö
Jag gjorde något dumt när jag var på tvåmanspromenad idag. Vi trillade in på en affär, min promenadpartner & jag. Sminkeri, parfymeri & klänningar. Pågrund av någon dum tanke när vi strosade runt & luktade på parfymeri hit & dit så stannade jag helt plötsligt framför gamla kärlekens. Mina blåa fingrar & jag kunde inte motstå frestelsen att få känna lukten igen så jag förde flaskan mot näsan. En lukt & tusentals minnen senare sprutade jag ut den i luften för att min promenadpartner skulle få känna samma älskade lukt. (Ja, jag älskar den fortfarande även om känslorna för parfymbäraren minskat totalt). Det luktade så gott att det fick fastna lite doft på min handled, sen satt jag där på jobbet med handleden mot ansiktet nästan alla av de 4 timmarna jag spenderade där. Vad ska jag säga, jag älskar fortfarande doften despite allt som hänt, känts, setts, rörts.
Jag kunde inte låta bli att sakna ursprunget av minnena en stund.
Kommentarer
Postat av: linn
ibland blir det bara så att man måste få drömma sig tillbaka, och jag tror faktiskt att det kan vara rätt bra ibland också.
jag vill säga att jag får hoppet tillbaka, eller jag fick hoppet tillbaka, om att få uppleva riktigt jävla kärlek igen. och se, här står jag och såhär kär och lycklig har jag nog aldrig varit förr!
måste bara säga igen, du skriver så förbannat bra!!!
Postat av: Anonym
men TACK. du vet inte hur glad jag blir av sista lilla raden du skrev, och jag är glad för din skull om kärleken.
men vad är din blogg?? det står fel adress där
Postat av: Linn
förlåt, jag skrev helt fel blogg, det är alltså det som står i rutan nu.
du måste fortsätta skriva, blir så glad över att det är någon som kanske känner lite lika som mig iaf :)
Trackback
