granaterimagen, slutar som det vill

Vad gör jag vaken? Klockan trillar snart på halv fyra & halva natten är redan förbi. Jag sitter bort mina timmar & fyller dem med vaken tid istället för sömn. Får jag ut nåt av detta? Inget annat än söndertejpade tankebanor som jag tänker sönder snart, dammet skräpar ner & blodet rusar inte riktigt som det ska upp till huvudet längre. Appropå det så fick jag väldigt ont i det nu, & jag borde nog ha satsat på sängen istället för framför burken.



Skulle jag beskriva mig själv med fyra ord hade jag först & främst valt vad för ord som nu representerar att man tänker för mycket vad det än gäller. Sen hade jag inte kunnat låta bli att välja det som bevisar hur mycket jag faktiskt behöver andra människor i mitt liv, jag skulle aldrig överleva ensam. Det tredje ordet som skulle förklara vem jag är för er vore hopplös romantiker. För oavsett hur många gånger jag får det bevisat för mig att kärlek inte finns, så slutar jag aldrig tro på att någon gång, någonstans får man den man ska vara med. Att varje människa ha sin goda sida. Det kanske inte är romantik men jag räknar in det där på något vis. Sista, men inte minsta förklaring om vem granaterimagen är vore halv. För oavsett hur hel jag blir av vissa människor, vissa minnen & andra saker så kommer jag alltid vara halv. Tyvärr, & det gör ont, men jag är inte hel. Jag har svårt att tro att jag någonsin blir det mer, & blir jag det så kommer det nog ändå bara vara en känsla & inget mer än en känsla.