granaterimagen, slutar som det vill

I slutändan har man bara sig själv, & är man egentligen den man vill vara at that time? Jag är fruktansvärt rädd att aldrig bli den jag vill vara. Oftast sitter man bara här & tänker på den människa man kommer vara om 30 år, men det handlar om att ta sig dit också.
Nu efter dessa dagar i ensamhet & en lägenhet alldeles för mig själv har jag insett att i slutändan är jag rätt krävande. För mig själv är jag krävande av mig själv. Jag vill vara mer än jag är, & i slutändan är jag bara jag. Inte den jag vill vara.

En av alla dessa nätter.