granaterimagen, slutar som det vill

Igår fick jag en anledning att ta en promenad längs memory lane. Ibland kan det vara vackert, men mestadels är det rätt mycket svart färg rakt igenom, glädjes-tom & bara ganska smärte-rik. Om det beror på att man saknar det, sörjer pågrund av det eller mår dåligt över minnet är egentligen den enda singulära skillnaden.

Melissa Horn & hennes kompanjon Lars Winnerbäck ger mig fler tankar & anledningar att istället springa samma länga. "Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut", jag vet inte riktigt vad det har för betydelse men orden känns. Jag vill egentligen inte ha någon just nu som jag haft någon förut, men igår sprang jag längs memory lane & det är klart det svider till när det handlar om kärlek, men det är ändå bra minnen jag har.