Jag behöver dina drömmar då mina inte räcker till, och jag behöver all din vilja de dagar jag ingenting vill
Fan pappa. Fan fan fan! Du vet inte hur fruktansvärt hemskt jävla mycket jag sitter här och saknar dig just nu. Varför kan du inte vara här? Jag vill bara gå ut och skrika hur mycket jag saknar dig, men jag skulle få slut på ord, luft och ork för så länge kan jag inte skrika. Jag saknar dig så att magen vibrerar bara jag tänker på det, det sticker i hjärtat och ögonen vattnas. Fan.
Ibland känner jag mig hemsk, för ibland vill jag att du ska vara här istället för mamma. Jag menar inte att jag önskar livet ur henne, för det skulle jag aldrig göra så länge jag lever & längre efter det. Men ibland, ibland undrar jag verkligen hur det hade varit och önskar att du var här istället. Kan du inte förstå att du var min bästa vän och att jag saknar dig så att livet svider.
Det går oftast några veckor mellan de dagar jag verkligen inte orkar kliva ur sängen för att jag vet att det spelar ingen roll, jag får ändå inte träffa dig. Men när de dagarna väl träffar mig så orkar jag knappt tänka på verkligheten. Du finns inte, du försvann ifrån mig när jag var mest förvirrad och i mest behov utav att ha dig.
ALLTSÅ FAAAAN. Jag vill bara göra något så enkelt som att krama dig, eller bara ringa dig och fråga vad du gör. Snälla pappa vad gör du?.. jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer. Jag behöver dig i mitt liv och hittills dessa år utan dig har jag försökt vara stark, och stundtals klarat mig, men som allting så vänjer man sig utan något. Och jag har liksom vant mig nu att inte ha dig, att alla andra har sina pappor i livet men inte jag. Jag förlorade dig för snart 6 år sen och jag dör bara av att tänka på det, JAG ORKAR INTE ATT ALLT SKA HÄNDA OCH DU INTE FINNS HÄR.
Jag älskar dig så mycket att jag kvävs dom här dagarna när allt kommer till mig, när alla minnen dyker upp och gör sig påminda. Jag älskar dig så det gör ont & jag saknar dig så att jag dör. Vad ska jag göra pappa? Nu rinner tårarna så mycket att jag drunknar snart, så nu orkar jag inte mer.
Ibland känner jag mig hemsk, för ibland vill jag att du ska vara här istället för mamma. Jag menar inte att jag önskar livet ur henne, för det skulle jag aldrig göra så länge jag lever & längre efter det. Men ibland, ibland undrar jag verkligen hur det hade varit och önskar att du var här istället. Kan du inte förstå att du var min bästa vän och att jag saknar dig så att livet svider.
Det går oftast några veckor mellan de dagar jag verkligen inte orkar kliva ur sängen för att jag vet att det spelar ingen roll, jag får ändå inte träffa dig. Men när de dagarna väl träffar mig så orkar jag knappt tänka på verkligheten. Du finns inte, du försvann ifrån mig när jag var mest förvirrad och i mest behov utav att ha dig.
ALLTSÅ FAAAAN. Jag vill bara göra något så enkelt som att krama dig, eller bara ringa dig och fråga vad du gör. Snälla pappa vad gör du?.. jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte mer. Jag behöver dig i mitt liv och hittills dessa år utan dig har jag försökt vara stark, och stundtals klarat mig, men som allting så vänjer man sig utan något. Och jag har liksom vant mig nu att inte ha dig, att alla andra har sina pappor i livet men inte jag. Jag förlorade dig för snart 6 år sen och jag dör bara av att tänka på det, JAG ORKAR INTE ATT ALLT SKA HÄNDA OCH DU INTE FINNS HÄR.
Jag älskar dig så mycket att jag kvävs dom här dagarna när allt kommer till mig, när alla minnen dyker upp och gör sig påminda. Jag älskar dig så det gör ont & jag saknar dig så att jag dör. Vad ska jag göra pappa? Nu rinner tårarna så mycket att jag drunknar snart, så nu orkar jag inte mer.
Kommentarer
Trackback
