It's his hair and his eyes today

Är det konstigt om en gammal kärlek fortfarande har med sig spänningen i små tillfällen? Om man fortfarande, efter år isär fortfarande kan känna den här känslan man hade tillsammans förut i timmar & timmar, men nu ack så mycket färre stunder. Om så bara för en stund på miljonen, är det konstigt?

Egentligen tror jag varken ni, eller jag har kontrollen att bestämma vad som är normalt och inte. För vad som är normalt för mig kan vara det mest onaturliga ni någonsin hört talas om, & tvärtom. Nu pratar jag egentligen bara om självklara saker & det behöver varken ni eller jag att jag gör, för det här kan man tänka själv.

Jag har fortfarande tänkt på om jag skulle vara nära att dö.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0