granaterimagen, slutar som det vill

"När jag erkände mina känslor för honom, när jag gjorde det hade jag inte en tanke på att det kunde innebära tystnad för all framtid."

Den här början till en hel sida med funderingar låg i mitt arkiv när jag klickade mig in här för att lätta hjärtat ytterligare. Det blev inte tyst för all framtid, jag hade fel för några dagar sen. Gamla kärleken (fortfarande för er som hänger med) hade igår en speciell dag som krävde vissa gratulationer från olika håll & kanter & jag beslöt mig för att skicka iväg en. Varför inte? Jag har inga hårda, kalla, dumma tankar mot varken honom eller vad han gjort mig längre. Jag har släppt det & igår blev ett bevis. För när jag först några timmar efter jag sänt det insåg att ett svar var att glömma, så gjorde det mig inget. För jag hade visat att jag var så mycket högre upp än honom.
Rätt vad det är sitter jag och trallar med telefonen & det plingar, vilket är vad jag tror ett litet meddelande sänt från en vän som jag just textat med. Men vad ser jag, gamla kärlekens namn på displayen. Jag tänkte först att det var som min mobil brukar göra, ändra namn men att det faktiskt är någon annan. (ibland tror jag att den gör så med flit för att få mitt blod att rusa lite fortare). Men tänka sig, det var han. Han svarade ett lätt & stilrent Tack! Och jag tog ett steg framåt.