I cry my tears, but they're not for you.
För mitt eget bästa vore det att radera smsen från gamla kärleken, jag vet inte ens varför jag låter dom ta upp plats. De bara ligger där, samlar damm & ser allmänt.. bra ut. Fan. Jag tycker inte det är trist för att det är just han, även om det ibland är trist hur han förändrats, men det är inte för att det är just han. Vill jag tro.
Vad som nog rör mig mest är att någon överhuvudtaget kunde skriva såna där saker till mig. Faktiskt ha i sitt intresse att skriva såna saker, vilja såna saker. Jag har funderat på hur lång tid det kommer ta innan jag springer på någon lika dum människa igen, som är dum nog att fatta intresse i mig alltså. Det dröjer nog.
ja, du har rätt. just nu tror jag det bästa är att gå vidare helt, men det gör ont i hjärtat. det gör så jävla ont. och ibland blir jag bara så rädd att jag aldrig kommer känna sån där kärlek igen, känna sån där lycka av att vara nån annans. att bara få vara sådär spralligt kär.
och jag är precis som du, jag sparar också alla sms som verkligen betyder nånting. och jag vet nog aldrig när jag kommer radera dom. för det känns som att det är mer än bara sms, det är mer ett minne och jag får en känsla av att jag en dag snart kommer att få känna såndär lycka och kärlek igen.
kramkram
Jag gjorde en variant, jag skrev av alla mess och sparade i ett doc på datorn. Sen raderade jag allt :P En mes variant, för egentligen borde man nog raderat allt. Men samtidigt vill jag inte radera alla de speciella messen, som det finns så mycket bakom, så mycket minnen, som jag inte vill glömma. Jag komma ihåg hur det var, för det var ju en riktigt fin tid, mellan misären.
Och alla de fina sakerna som sagts, de menades ju då. Då var de sanna. Det tror jag inte ändras. Det är det andra, framtiden, som inte blev som den var tänkt. Men det förflutna består.. eller nåt :)
Kram
Gå vidare.. och bygg upp ditt självförtroende. Lär dig att älska dig själv, annars kan ingen annan älska dig. Du kommer hitta den som är perfekt för dig, även om du tror att du redan gjort det. I know, been there... och är på något sätt fortfarande där. Aja, kärlek är så jävla svårt.. men underbart på samma gång!
hannah - jag vet inte hur jag ska älska mig själv, det går till en viss grad men sen spricker det och hur mycket limm jag än väljer så väljer det att spricka igen, igen och igen
