I can go on (just holding on to times)
han har fått mig men det är i samma veva han tappar intresset, att man skulle bli en sån som blir tråkig när man äntligen slår upp portarna och river ner alla murar man ägnat så mycket tid att bygga upp
nu låter det på mig som .. äh vem bryr sig om hur jag låter jag skriver för mig själv av mig själv ur mig själv, jag är bara tacksam över en kastad mening någon gång en sen kväll efter
kanske för mycket egen tid, egna tankar
dela med er med mina
jag känner mer för varje dag hur jag riktigt bara suktar trånar tänker och snart bubblar jag sönder, men när jag väl är i närheten vet jag som alltid med honom inte hur jag ska agera
har alltid haft en försvarsmekanism inbyggd inpräntad och omöjlig att göra sig av med jag försöker jag anstränger men ibland har man inte nog med strängar
som en fiol
jag är en egen idioti man måste ta mig som jag är ta mig och upskatta mig för det jag simply är, är det för mycket begärt?
en medalj till den som tar sig an mig men han har suktat trånat tänkt i över ett år
han kanske har gett upp nu
då är det mitt fel
men sen tänker jag fortfarande
mycket
trånar
Kommentarer
Postat av: linn
alltså jag känner igen mig så sjukt mycket. nu när jag väl har börjat släppa in en ny kille i mitt liv, så blir det bara smörja av allt. är som att när han väl får mig så ger han upp, just nu tycker jag kärleken håller på att bli på tok för krånglig och ingenting känns som förut.
Trackback
